Tidigare skrev jag om att ta en paus. Att det är okej, vilket det fortfarande är. Ibland behöver man ta en paus från något förevigt eller så behöver man bara en lite paus men vill fortsätta med det såsmåningom. I mitt fall med mina studier så vill jag fortsätta, när jag känner att jag klarar det. Däremot så vet jag att det var något som gjorde att jag inte klarade av det förra gången och att jag måste jobba på det, för att kunna klara det denna gång. För om man inte ändrar på sina gamla vanor så blir det så lätt att hamna i samma spår igen, även i andra situationer.
Nu när jag har en paus så gör jag sånt jag orkar, och känner mig stolt när jag faktiskt orkar göra saker. Jag går också och pratar med en professionell som kan hjälpa mig att se, förstå och senare hantera mina känslor och tankar. För tankar, det har jag så det räcker och blir över. Det är mina tankar och speciellt mina orostankar som tar över allt när jag blir rädd eller hamnar i en ny situation eller en situation jag inte känner mig trygg i. Jag målar upp en egen fantasivärld runt den situationen och försöker hitta alla sorters scenarion som kan hända - lite osäkert varför detta händer men det är mitt huvud som försöker hantera situationen helt enkelt. Det är mycket som händer i mitt huvud som jag måste försöka förstå, för det är mitt huvud och mina tankar som krånglar till det - och kan göra andra situationer i framtiden riktigt jobbiga. Så känns bra att ha tagit tag i detta och förhoppningsvis ska jag kunna få koll på mina tankar och känslor så de blir hanterbara i situationer som kräver det.
Men jag har accepterat att det är som det är och att det sitter långt inne. Det är inget jag kommer kunna ändra på, men genom att acceptera det så kanske jag kan hantera det i framtiden och inte låta det ta över mitt liv.